Husse: Statyn till Katten Gustav

För sju år sedan lovade Sippo och jag att vi skulle fixa en staty åt vår första och bästa vän, Katten Gustav. Tyvärr var livet lite rörigt då och jag tänkte att jag kunde skjuta på det lite. När Sippo fick lämna oss för två år sedan, så dök tanken om Gustav’s staty, upp igen och nu skulle det banne mig bli av. Efter en del efterforskningar så hittade jag en människa som tillverkade statyer och jag tog kontakt med henne.

I dag kom alltså statyn fram till Gustav och det värmer mig hjärta. Jag är så glad att det äntligen blev gjort och jag skäms för att inte ha gjort det medan Sippo fortfarande fanns kvar hos oss. Jag hoppas att han ser oss från Regnbågslandet och är nöjd med att husse äntligen fick det gjort.

Tack snälla Gustav, det är tack vare dig som Sippo startade sin blogg och därigenom träffade världens underbaraste människor som vi än idag träffar regelbundet.

Många nosbuffar från både mig, Tindra & Viska.

Ett år sedan Sippo fick lämna oss

Hej min älskade pojke, det är husse.

I dag är det ett år sedan du fick somna in. Saknaden är fortfarande stor och det har hänt flera gånger att jag tycker jag sett hans skugga på tvättmaskinen eller vid dörren.

Tjejerna saknar dig med men har accepterat det och anpassat sig. Viska kommer till och med upp i soffan om kvällarna och vill gosa, det vågade hon aldrig göra själv när du fanns hos oss, då var du alltid tvungen att vara med och skydda henne. Men hon har blivit så modig och jag är så stolt över hur din uppfostran har gjort henne till den fina tjej hon är.

Tindra verkar ha tagit det hela bäst av oss alla, hon håller mig ofta sällskap om kvällarna och jag känner mig aldrig ensam.

Den första tiden efter du rest så kunde jag se din skugga framför mig när jag gick och la mig, jag är säker på att jag kände dina tassar massera mina ben i sängen som du gjort hundratals gånger innan.

Jag tände ett ljus vid ditt favorithörn i helgen, såg du det? Jag tänker att det kanske är därför det fortfarande brann på morgonen, trots kraftig blåst.

Sov i ro älskade pojke, du ska veta att du är saknad.

Husse har ordet: Imorgon är det jul

Men vi känner ingen större julglädje, fast vi är inte heller jätteledsna så vi gråter. Nej, det känns så där lite tungt och dystert. Det här blir nu den första julen utan Sippo. I fjorton år var han vid min sida och på julafton brukade det bli lite extra gott. Jag har självklart även i år handlat lite Gourmet mjukmat till tjejerna. Sippo, jag önskar att du var här hos oss och kunde se hur modig Viska har blivit. Du är den största anledningen till att hon ens vågade sig fram och hälsa efter ett par veckor.

Jag saknar att du inte längre kommer springande till dörren när jag öppnar den. Jag saknar ditt envisa buffande och jamande om att du vill kela. Jag önskar att jag kelat mer med dig istället för att sitta vid datorn. Jag försöker göra det rätt nu när Tindra och Viska vill ha morgongos. Jag sknar promenaderna vi brukade ta. Även om det ibland kändes mindre roligt att gå ut. Nu ångrar jag mig så mycket för att jag tvingade in dig de gånger du ville vara kvar ute en stund till. Jag ångrar att jag tagit dig för given. Men man tror ju att man har mer tid än man har för att ställa allt till rätta.

Har du sett hur modig Viska har blivit? Utan din fasta tass och vägledning så vet jag inte hur det hade gått. Nu har hon blivit en riktig tryggis och jamar ofta med mig på morgonen när hon kommer springande för att kela. Det stämmer, hon kommer numer självmant fram och vill ha gos.

Jag hoppas att du inte tror att jag älskar dig mindre än de som fått resa iväg innan dig, bara för att jag inte gråter lika mycket som då. Men det är för att det känns som om du är med mig hela tiden. Ibland anar jag en minnesbild framför mig där du sitter så stolt med sele och allt.

Jag önskar att jag kunde få en stund till och berätta hur mycket du betytt för mig. Hur jag inte skulle orkat leva om inte du dykt upp i mitt liv.

/Husse

ps. Tjejerna hälsar och säger att de saknar dig, men att de känner sig trygga hos mig.

Jam för traditionen vidare

Viska här.

Jam för stolt traditionen som glasdrickande katt vidare. Jag lärde mej redan i tidig ålder av Sippo hur man gjorde för att dricka ur glas. Tänk så förvånad jag blev när jag märkte att det vattnet smakade mycket bättre än det i skålen. Dessutom hade man ju sällskap. Man ska ju inte dricka ensam säger dom.

En vecka har gått

Tindra: Nu har det gått en hel vecka sedan Sippo reste till Regnbågslandet. Men är faktiskt inte så sorgsna som man skulle kunna tro. Husse säger nämligen att han känner Sippo’s närvaro nästan hela tiden. Ungefär som om han vakar över oss. Så för att inte bli sorgsna, så har vi två filmklipp från när Sippo var yngre. Det första är faktiskt från 2001 då han inte ens var ett år.

2002-01-01 12-19-49

Viska: Det andra klippet är från uteplatsen vid vår gamla lägenhet. Den var inte riktigt kattsäkrad och det var mer än en gång som husse fick springa ut i bara strumporna för att fånga farbror Sippo.