Var inne på Katten Gustav’s blogg idag och läste då att han fick somna in i fredags. Det värker så dant i magen och hjärtat och tårarna bara faller. Gustav var den katt som fick Sippo och jag att starta hans kattblogg för tio år sedan och via den träffade vi flera fantastiska personer, som nu sammanstrålar årligen för att ha det trevligt tillsammans. Utan Gustav skulle det aldrig hänt.
Efter att Sippo gick bort november 2015, så slutade jag med att läsa bloggar, utom Gustav’s. Han var fortfarande min fasta punkt i tillvaron efter Sippo.
Jag hoppas att dom nu träffas i Regnbågslandet och jamar gamla minnen. Med lite tur kanske man kan få besök av dom en kväll, en liten skugga som rör sig i ögonvrån.
Sov i ro, finaste Gustav, under din älskade hasselbuske. Du kan tro att vi kommer att sakna dig.
Rapporter från Jamlunda 