Husse: Statyn till Katten Gustav

För sju år sedan lovade Sippo och jag att vi skulle fixa en staty åt vår första och bästa vän, Katten Gustav. Tyvärr var livet lite rörigt då och jag tänkte att jag kunde skjuta på det lite. När Sippo fick lämna oss för två år sedan, så dök tanken om Gustav’s staty, upp igen och nu skulle det banne mig bli av. Efter en del efterforskningar så hittade jag en människa som tillverkade statyer och jag tog kontakt med henne.

I dag kom alltså statyn fram till Gustav och det värmer mig hjärta. Jag är så glad att det äntligen blev gjort och jag skäms för att inte ha gjort det medan Sippo fortfarande fanns kvar hos oss. Jag hoppas att han ser oss från Regnbågslandet och är nöjd med att husse äntligen fick det gjort.

Tack snälla Gustav, det är tack vare dig som Sippo startade sin blogg och därigenom träffade världens underbaraste människor som vi än idag träffar regelbundet.

Många nosbuffar från både mig, Tindra & Viska.

Ett år sedan Sippo fick lämna oss

Hej min älskade pojke, det är husse.

I dag är det ett år sedan du fick somna in. Saknaden är fortfarande stor och det har hänt flera gånger att jag tycker jag sett hans skugga på tvättmaskinen eller vid dörren.

Tjejerna saknar dig med men har accepterat det och anpassat sig. Viska kommer till och med upp i soffan om kvällarna och vill gosa, det vågade hon aldrig göra själv när du fanns hos oss, då var du alltid tvungen att vara med och skydda henne. Men hon har blivit så modig och jag är så stolt över hur din uppfostran har gjort henne till den fina tjej hon är.

Tindra verkar ha tagit det hela bäst av oss alla, hon håller mig ofta sällskap om kvällarna och jag känner mig aldrig ensam.

Den första tiden efter du rest så kunde jag se din skugga framför mig när jag gick och la mig, jag är säker på att jag kände dina tassar massera mina ben i sängen som du gjort hundratals gånger innan.

Jag tände ett ljus vid ditt favorithörn i helgen, såg du det? Jag tänker att det kanske är därför det fortfarande brann på morgonen, trots kraftig blåst.

Sov i ro älskade pojke, du ska veta att du är saknad.

Husse har tänt ett ljus för dom vi saknar

Husse har varit och tänt ett ljus för Sippo och de andra kissarna som han saknar. Sippo bodde med husse 2001-2015.

Ljuset tände han vid Sippo’s favorithörn, där han älskade att ligga varje gång dom var ute på promenad.

20161105_16353920161105_163445

Sippo vid sitt favorithörn

Sommarbild på Sippo. Här är han precis vid husknuten.
Sommarbild på Sippo. Här är han precis vid husknuten.
20100628_090804
Snuffe, 2007-2010
20070524_104338
Gibbe, 2001-2007
Jag och Simba.Pappa och Simba.
Simba, husses första katt 2000
Sippo och Elvis kramas. Sista natten tillsamman.
Sippo och Elvis, 2000. Elvis flyttade in efter att Simba blivit sjuk och rest bort.

Husse: Katten Simba

Det det inte hänt så mycket sedan midsommar, så tänkte jag lägga ut bilder på min första kisse som jag adopterade. Han kom till mig från Slaka Djurhem och var uppskattningsvis fem år gammal när han hittades hemlös.

När jag adopterade honom så var det ett litet problem, han hade nämligen varit rätt sjuk och katthemmet sa att om han inte blev bättre inom någon månad så skulle jag kunna lämna tillbaka honom och få pengarna tillbaka.

Efter cirka en månad så blev han bättre och avtalet slöts och ‘ångerrätten’ upphörde. Ett par veckor efter blev han plötsligt sämre och efter ett akut veterinärbesök så visade det sig att han hade cancer i njurarna och fick somna in.

Simba älskade varmkorv. Jag brukade lägga in en bit i en sån där boll av plastnät och sen fick han lirka ut den själv. Det var en höjdare. Jäklar vad boll och katt for runt i lägenheten.

En gång så snodde han en korv ur en kastrull jag precis satt på spisen. När det äntligen kokat klart och jag skulle käka så blev jag väldigt förvånad över att det bara var två korvar kvar i kastrullen. Simba förnekade all kännedom om den lilla korvbit som låg framför honom.

Han älskade även att ligga på diskmaskinen av bordsmodell som jag hade på diskbänken. Varje kväll när jag skulle lägga mig, så var jag tvungen att klappa honom lite, annars åkte jag på en smäll när jag skulle släcka lamporna.

Min fina pojke.

simba_fonster

simba_soffa

 

Sippo skulle fyllt femton idag

”Sovit en timme inatt. Elvis busig. Hämtat kattunge i Stjärnorp, 9 veckor gammal. Hoppas att Elvis och kissen blir vänner.”

Det skrev jag i min dagbok för femton år sedan idag och kattungen var såklart Sippo. Anledningen till att han endast var 9 veckor var någon miss i kommunikationen och när jag påpekade att kissen var för ung så fick jag höra att om jag inte tog honom så skulle de ge honom till någon annan, så den dagen flyttade Sippo hem till oss.

 

Sippo hann ju tyvärr inte bli femton, utan fick somna in i min famn den 11 november i fjol.

Som jag saknar dig min älskade pojke. Om du visste hur du påverkat mitt liv, utan dig skulle jag inte ha några bloggvänner och grannarna skulle väl knappt veta vem jag är. Nu vet alla att jag var husse åt kvarterets säkerhetskatt.

Tjejerna saknar dig men har klarat sig betydligt bättre än vad jag trodde, speciellt Viska som blev helt förändrad på någon vecka och är nu jättekelig om man jämför med tidigare. Du skulle vara så stolt över hur dina skyddslingar har tagit tass om husse.

Älskar dig vännen. Sov så gott,
Husse, Tindra & Viska

Husse har ordet: Imorgon är det jul

Men vi känner ingen större julglädje, fast vi är inte heller jätteledsna så vi gråter. Nej, det känns så där lite tungt och dystert. Det här blir nu den första julen utan Sippo. I fjorton år var han vid min sida och på julafton brukade det bli lite extra gott. Jag har självklart även i år handlat lite Gourmet mjukmat till tjejerna. Sippo, jag önskar att du var här hos oss och kunde se hur modig Viska har blivit. Du är den största anledningen till att hon ens vågade sig fram och hälsa efter ett par veckor.

Jag saknar att du inte längre kommer springande till dörren när jag öppnar den. Jag saknar ditt envisa buffande och jamande om att du vill kela. Jag önskar att jag kelat mer med dig istället för att sitta vid datorn. Jag försöker göra det rätt nu när Tindra och Viska vill ha morgongos. Jag sknar promenaderna vi brukade ta. Även om det ibland kändes mindre roligt att gå ut. Nu ångrar jag mig så mycket för att jag tvingade in dig de gånger du ville vara kvar ute en stund till. Jag ångrar att jag tagit dig för given. Men man tror ju att man har mer tid än man har för att ställa allt till rätta.

Har du sett hur modig Viska har blivit? Utan din fasta tass och vägledning så vet jag inte hur det hade gått. Nu har hon blivit en riktig tryggis och jamar ofta med mig på morgonen när hon kommer springande för att kela. Det stämmer, hon kommer numer självmant fram och vill ha gos.

Jag hoppas att du inte tror att jag älskar dig mindre än de som fått resa iväg innan dig, bara för att jag inte gråter lika mycket som då. Men det är för att det känns som om du är med mig hela tiden. Ibland anar jag en minnesbild framför mig där du sitter så stolt med sele och allt.

Jag önskar att jag kunde få en stund till och berätta hur mycket du betytt för mig. Hur jag inte skulle orkat leva om inte du dykt upp i mitt liv.

/Husse

ps. Tjejerna hälsar och säger att de saknar dig, men att de känner sig trygga hos mig.