Husse har ordet: En sorgens dag

Gustav’s Matte: Gustav i sin krafts dagar, han älskade att sitta här och speja

Var inne på Katten Gustav’s blogg idag och läste då att han fick somna in i fredags. Det värker så dant i magen och hjärtat och tårarna bara faller. Gustav var den katt som fick Sippo och jag att starta hans kattblogg för tio år sedan och via den träffade vi flera fantastiska personer, som nu sammanstrålar årligen för att ha det trevligt tillsammans. Utan Gustav skulle det aldrig hänt.

Efter att Sippo gick bort november 2015, så slutade jag med att läsa bloggar, utom Gustav’s. Han var fortfarande min fasta punkt i tillvaron efter Sippo.

Jag hoppas att dom nu träffas i Regnbågslandet och jamar gamla minnen. Med lite tur kanske man kan få besök av dom en kväll, en liten skugga som rör sig i ögonvrån.

Sov i ro, finaste Gustav, under din älskade hasselbuske. Du kan tro att vi kommer att sakna dig.

Gustav’s matte skriver: ”Sista bilden på Gustav under hasselbusken, tagen inifrån köksfönstret. Här kommer han få sin sista viloplats.”

 

Katten Gustav som vilar.

Husse: Statyn till Katten Gustav

För sju år sedan lovade Sippo och jag att vi skulle fixa en staty åt vår första och bästa vän, Katten Gustav. Tyvärr var livet lite rörigt då och jag tänkte att jag kunde skjuta på det lite. När Sippo fick lämna oss för två år sedan, så dök tanken om Gustav’s staty, upp igen och nu skulle det banne mig bli av. Efter en del efterforskningar så hittade jag en människa som tillverkade statyer och jag tog kontakt med henne.

I dag kom alltså statyn fram till Gustav och det värmer mig hjärta. Jag är så glad att det äntligen blev gjort och jag skäms för att inte ha gjort det medan Sippo fortfarande fanns kvar hos oss. Jag hoppas att han ser oss från Regnbågslandet och är nöjd med att husse äntligen fick det gjort.

Tack snälla Gustav, det är tack vare dig som Sippo startade sin blogg och därigenom träffade världens underbaraste människor som vi än idag träffar regelbundet.

Många nosbuffar från både mig, Tindra & Viska.

Staty på Gustav

Staty på Gustav

Husse: Bloggträff

Igår så hade vi bloggträff och det var väldigt kul att träffa gamla bekanta igen och flera nya, bland annat skrållans mattemamma, Teddie. Det var god mat och gott sällskap. Tyvärr så uppskattades inte besöket alls av tjejerna.

Husse: Ordningen återställd

I dag fick lilla Zoya åka hem med matte igen efter att ha varit här en vecka. Måste säga att jag saknar den lilla sötnosen, men tjejerna verkar ta det hela med ro, faktum är att jag tyckte mig höra ett svagt jubel när jag stängde dörren efter Zoya och hennes matte.

Husse: Katten Simba

Det det inte hänt så mycket sedan midsommar, så tänkte jag lägga ut bilder på min första kisse som jag adopterade. Han kom till mig från Slaka Djurhem och var uppskattningsvis fem år gammal när han hittades hemlös.

När jag adopterade honom så var det ett litet problem, han hade nämligen varit rätt sjuk och katthemmet sa att om han inte blev bättre inom någon månad så skulle jag kunna lämna tillbaka honom och få pengarna tillbaka.

Efter cirka en månad så blev han bättre och avtalet slöts och ‘ångerrätten’ upphörde. Ett par veckor efter blev han plötsligt sämre och efter ett akut veterinärbesök så visade det sig att han hade cancer i njurarna och fick somna in.

Simba älskade varmkorv. Jag brukade lägga in en bit i en sån där boll av plastnät och sen fick han lirka ut den själv. Det var en höjdare. Jäklar vad boll och katt for runt i lägenheten.

En gång så snodde han en korv ur en kastrull jag precis satt på spisen. När det äntligen kokat klart och jag skulle käka så blev jag väldigt förvånad över att det bara var två korvar kvar i kastrullen. Simba förnekade all kännedom om den lilla korvbit som låg framför honom.

Han älskade även att ligga på diskmaskinen av bordsmodell som jag hade på diskbänken. Varje kväll när jag skulle lägga mig, så var jag tvungen att klappa honom lite, annars åkte jag på en smäll när jag skulle släcka lamporna.

Min fina pojke.

 

Husse: Min vanligaste utsikt från soffan

Jag är lite fräck och snor tjejernas blogg ikväll. Jag lyckades nämligen ta en (i min ögon) kanonbild som på ett väldigt bra sätt visar hur en tv-kväll ser ut för mig. Det är så kul när Viska kommer kvittrande och vill bli klappad. Tindra var dock måttligt road av att behöva flytta på sig fyra centimeter så jag kunde nå fram till Viska. Men efter ett par ZZZZZNÅÅÅRK i nackpälsen på henne, så var allt frid och fröjd igen.

Tror förresten att mina ZZZNÅÅÅÅRK har väckt visst intresse hos det lokala djurlivet. Jag har hittills fått tre fräcka förslag, två från ett par renar på väg hem från krogen och en homosexuell älg som ville leka lite. Jag bad om att få tänka på saken och återkomma, sen gav jag dem numret till Stefan Löfven och sa ”men ring mig nästa helg om ni vill festa.”

Husse: Vi sörjer en Facebookvän

I går fick jag veta att en Facebookvän har gått bort efter en tid på sjukhus. Jag vet inte alla detaljer och det spelar ju egentligen ingen roll. Marita var en kattmänniska precis som jag och hon berättade så många roliga och fina berättelser ur sitt liv som kattmänniska.

Dessutom oroar vi oss för hur det ska gå för hennes katter, Totte och Leo, som berättat så många dråpliga historier för oss på ett sätt som bara katter kan och dessutom alltid sa en god natt till oss om kvällarna.

Sov gott Marita och hälsa Sippo från oss.

Husse, Tindra & Viska

Husse har ordet: Imorgon är det jul

Men vi känner ingen större julglädje, fast vi är inte heller jätteledsna så vi gråter. Nej, det känns så där lite tungt och dystert. Det här blir nu den första julen utan Sippo. I fjorton år var han vid min sida och på julafton brukade det bli lite extra gott. Jag har självklart även i år handlat lite Gourmet mjukmat till tjejerna. Sippo, jag önskar att du var här hos oss och kunde se hur modig Viska har blivit. Du är den största anledningen till att hon ens vågade sig fram och hälsa efter ett par veckor.

Sippo med tomteluva och halsduk.

Sippo med tomteluva.

Sippo med tomteluva.

Jag saknar att du inte längre kommer springande till dörren när jag öppnar den. Jag saknar ditt envisa buffande och jamande om att du vill kela. Jag önskar att jag kelat mer med dig istället för att sitta vid datorn. Jag försöker göra det rätt nu när Tindra och Viska vill ha morgongos. Jag sknar promenaderna vi brukade ta. Även om det ibland kändes mindre roligt att gå ut. Nu ångrar jag mig så mycket för att jag tvingade in dig de gånger du ville vara kvar ute en stund till. Jag ångrar att jag tagit dig för given. Men man tror ju att man har mer tid än man har för att ställa allt till rätta.

Sippo klättrar i plommonträdet i Åkersberga.

Sippo äter glass.

Liten Sippo, när han var nyinflyttad hos mig och Elvis 2001.

Sippo klättrar på stol.

Närbild på Sippo som kattunge i Åkersberga.

Sippo i Åkersberga.

Sippo i papperskorgen.

Har du sett hur modig Viska har blivit? Utan din fasta tass och vägledning så vet jag inte hur det hade gått. Nu har hon blivit en riktig tryggis och jamar ofta med mig på morgonen när hon kommer springande för att kela. Det stämmer, hon kommer numer självmant fram och vill ha gos.

Jag hoppas att du inte tror att jag älskar dig mindre än de som fått resa iväg innan dig, bara för att jag inte gråter lika mycket som då. Men det är för att det känns som om du är med mig hela tiden. Ibland anar jag en minnesbild framför mig där du sitter så stolt med sele och allt.

Jag önskar att jag kunde få en stund till och berätta hur mycket du betytt för mig. Hur jag inte skulle orkat leva om inte du dykt upp i mitt liv.

/Husse

ps. Tjejerna hälsar och säger att de saknar dig, men att de känner sig trygga hos mig.