Tindra: Människor förstår inte

Man måste liksom vara katt för att förstå hur bekvämt det är att sova på det här viset. Husse försökte en gång men vaknade upp med sträckningar i nacke och stigbygeln i örat eller vad han nu klagade om.

Tindra: När husse ropar på mig..

..ifrån soffan, så brukar jam tassa dit för att få mig lite gos. Fast inte alltid förstås, bara när jam själv vill. *nickar*

Viska: Min favoritplats

Det här e en av mina favoritplatser. Sippo sa att det e bra att ha favoritplatser som man trivs på å känner sej lugn å trygg. Här känner jam mej trygg, för husse e bara fyra-fem svanslängder bort, så om jam blir redd så gömmer jam mig bakom husse å datorskärmen.

Varför sitter du kvar vid datorn så här sent för, husse? Jam vill kela i soffan.

Tindra: I dag är det sex år sedan jag flyttade hit

Kan ni tänka er? Sex år! *räknar på klorna*  Jam glömmer aldrig när husse kom till Södertälje Katthem och kom in i min bur för att hälsa. Jam blev så skräckslagen att jag bara sprang och gömde mig i första bästa krypin jag kunde hitta och det råkade bli kattransporten. När jag väl förstod vad som hände så var det försent att komma undan, gallret var stängt och jam skrek av rädsla medan husse satt och fikade med blogghjälpen och skrev på lite papper där han lovade att ta hand om mig på bästa sätt.

Så här såg jag ut i kontaktannonsen som husse såg.

Fast det var rätt nära att jag inte fick någon husse alls den dagen. Det snöade nämligen rätt rejält och husse var inte allt för glad över att sladda runt med brummisen i snön. Men värst blev det när han inte hittade katthemmet för att han kört vilse i något industriområde.

När han väl hittade rätt infart så hade han blyfot och körde i full fart rakt in i ett fartgupp som låg gömt under snön. Husse tog det hela med ro när han spottade ut lite amalgam från tänderna, när han körde över det tredje guppet så höll han på att svälja tungan och vid tredje guppet så hostade han upp tungan och bet sig i den. Att jag inte blev husselös innan vi ens träffats var ett mirakel.

Nåjam, på vägen hem så lät jag minsann husse få veta hur ledsen och rädd jag var. Hela vägen hem skrek jag på högsta volym men jag var fortfarande fången.

Efter en hel evighet så kom jag till det som blev mitt nya hem och det var där jag träffade Sippo för första gången.

Här nosade Sippo på mig för första gången.

Jag var så rädd att jag sprang raka vägen in i kattlådan och gömde mig.

Sippo var väldigt pedagogisk och förklarade att han behövde pinka och att jag fick flytta på mig då han var lite blyg.

Här under gömde dagen efter.

Men så började husse mata mig med gottisar och det gick ju inte att motstå.

Efter det blev allting bara bättre och bättre. Exakt sju dagar efter att jag flyttat in så fick husse klappa mig och exakt sju dagar efter det så låg jag i husses famn.

Tindra och jag.

Sippo och Tindra ligger i sängen och gosar.

Tindra & Viska: En lykta till Sippo

Husse var och hämtade ett paket idag. Det var lyktan som han hade beställt och vill ställa i djurens minneslund som ligger ett par mil bort.

Tindra: Live!

Vet ni vad? Husse filmade mig live på Fäjsbook idag. *hoppar lyckligt upp och ner* Nu är man ju värsta kändisen.

Tindra: Du och jag, husse.

Då det inte hänt något vidare spinnande här hemma, så kan jam visa en bild på husse och mig.

Jam älskar att ligga här i soffan med dig, husse. Det e du och jag.

Tindra:Livet leker!

Ni kan inte ana hur kul jam har haft det idag. Husse har lekt med mig och jag visste inte man kunde ha så här roligt, för husse har nästan aldrig busat med oss, om man bortser från då han får oss att jaga gottisar som han slänger.

Men här fick jam leka med en jättekulig fjäril som husse viftade med framför nosen på mig. Ni kan ju själva se hur kul man kan ha det. *gladsvans*

Jam vet inte vad som tagit åt mig, men det senaste halvåret så har det liksom krupit i pälsen på mig, så jam bara måste få leka av mig. Ytterst märkligt, det har aldrig hänt förut.

Viska: Värsta överfallet!

Hur oschysst är det inte att lurpassa på en stackars katt som bara vill sitta ner å fundilera på livet. Nu kan man inte ens ta en promenad utan att bli angripen. Gatuvåldet blir allt värre. *suckar*

Slagsmål här hemma

Husse, den lömske ormen, försökte kattnappa oss idag för en tur till tortyrens ursprung: Valla Djurklinik. Varför måste vi stickas varje år? Kan inte husse bara ge oss ett par extra dentisar istället?

Nåjam, husse fick inte med sig en enda av oss och väskan han hade köpt för detta ligger nu trasig i hallen. Katter 1- Husse 0.

Nu tänker vi ligga här uppe och ge husse ännu mer dåligt samvete.